Valfrihet för äldre i hela landet
januari 27th, 2011 | Author: naringslivsdebatt
Hur går det för valfrihetsreformerna inom äldrevården? Äldreminister Maria Larsson poängterar själv framgångarna: många har aktivt kunna välja vilka som ska ge vård, många småföretag har växt upp. Men ser man till hur det är i Sydost ser man också problem: ofta är de mindre landsbygdskommunerna skeptiska till valfriheten, även de borgerligt styrda.
EMIL granskar här LOV-reformen på djupet.
Verkligheten är onekligen brokigare än den politiska kartan får en att förmoda. Betrakta bilden av Sydostsverige här bredvid. Blå kommuner har borgerlig majoritet, röda vänstermajoritet, grå har småpartier som tungor på vågen. Det är enkelt.
Men se sedan på ljus och skugga. Ljusa nyanser säger att kommunerna har infört valfrihet i äldreomsorgen eller förbereder detta. Mellannyanser visar kommuner som utreder detta, osäkert hur länge. Mörka nyanser med raspig yta visar kommuner som tydligt sagt nej till valfriheten eller inte visat något intresse för förslagen.
Det finns både mörka (Ydre, Vadstena, Ödeshög) och mellanfärgade borgerligt styrda kommuner. Och faktiskt en och annan ljusröd (som Finspång och Motala), där det alltså är vänstern som står för frihetsreformen.
Men mest av allt ger kartbilden onekligen ett väldigt oordnat spräckligt intryck, även om de ljusblå borgerliga valfrihetsområdena fångar ögat först av allt.
De kommuner som arbetar aktivt för äldrevalfriheten är alla något större, oftast borgerliga. Det är lätt att tolka detta så att politiken här har tydliga band till rikspolitiken, politiken är idéförankrad. Att de är stora innebär också att de valda har enklare att se sig som företrädare för medborgarna, inte för verksamheten.
En sådan formaliserad rollfördelning ses ofta som ett handikapp. Men när politiskt ”heta” reformer ska förankras och införas är de ofta en fördel. Politiken erbjuder roller och identifikationer andra än de kommunala och rent lokala.
Intressant är att så många kommuner där lokala småpartier eller Sverigedemokrater sitter som tungan på vågen ändå har haft politisk kraft att påbörja valfrihetsreformer: Västervik, Högsby, Uppvidinge, Karlskrona, Ljungby, Mullsjö, Tranås och Vaggeryd. I exempelvis Karlskrona bedriver Sverigedemokraterna demonstrationspolitik mot den fempartiallians som svarar för ordförandeposterna. Ändå är äldrevalfriheten sjösatt.
Reformen förutsätter alltså lokala engagerade ambassadörer, valda som vågar gå emot tanken att kommunen ska stå för allt. Hur ska äldreministern Maria Larsson kunna få igång processen i de andra kommunerna genom beslut i Stockholm, frågar sig onekligen betraktaren? Hon kan knappast ägna sig åt att själv resa runt från Sölvesborg till Valdemarsvik för att kampanjtala på fullmäktigen och gruppmötena.
Per Dahl, redaktör för Emilstankar .