NÄRINGSLIVS

Artiklar från Södermanland

Vallöftena är just nu många och varierande. De flesta handlar om jobben och som vi alla vet är det ju knappast i offentlig sektor som de nya jobben kommer, utan det är förstås i företagen. Var finns då de politiska förslagen för framgångsrika och växande företag?

Det har dock skett flera bra åtgärder som gynnar företagande under de senaste åren. När förmögenhetsskatten avskaffades 2007 så framgick det vilken stor skada som den hade åstadkommit. Omkring 500 miljarder kronor hade lämnat landet och nya innovationsbolag upplevde stora svårigheter med att finna riskkapital. Det fanns också stora förväntningar på att det utflyttade kapitalet skulle komma tillbaka, men tyvärr visade det sig att många var oroliga över att förmögenhetsskatten skulle komma tillbaka i någon skepnad. Därför har inte kapital hittat tillbaka i den omfattning som de riskkapitaltörstande bolagen hade hoppats.

Och visst hade de misstänksamma kapitalägarna rätt. De rödgröna hotar nu med att återinföra en ”skatt på förmögna” om de vinner valet om någon vecka. Vid en valvinst vill de direkt börja med att utreda förmögenhetsskatten, vilket är fullständigt onödigt. I tidigare utredningar om precis samma sak så har samtliga remissinstanser, utom en, varit direkt negativa till förmögenhetsskatten. Det finns ingen anledning till varför det skulle vara annorlunda nu. Deras argumentation i stora drag är att rika ska betala mer för jämlikhetens skull. Vad de inte nämner är att förlorarna är de små, nystartade företagen, som saknar kapital för att växa och utvecklas.

En SKOP-undersökning från i våras visar dessutom att hela 81 procent av företagarna anser att en återinförd förmögenhetsskatt skulle vara dåligt för företagens utveckling och framtid. Det finns många anledningar till detta. Bland annat så är ovan nämnda riskkapitalförsörjning ett skäl. De utflyttade pengarna vilar nämligen inte på något låst bankkonto, utan de investeras i företag i utlandet. Hade de varit kvar i Sverige hade de investerats i svenska företag istället, som då hade fått större möjligheter att växa och bli framgångsrika och därmed kunnat bidra mer till vårt välstånd genom bland annat skapa fler jobb. I synnerhet nu, när företagen kämpar för att ta sig upp ur krisen, vore ett återinförande av förmögenhetskatten direkt olämpligt.

I dag är det bara Frankrike som i EU har förmögenhetsskatt. Många EU-länder har aldrig haft skatten och de andra har avskaffat den. Ett kapitalutflöde på exempelvis 50 miljarder kronor innebär i praktiken cirka 25-30 000 förlorade jobb, enligt uträkningar baserade på SCB-statistik. Hela samhället förlorar alltså på att beskatta ”förmögna”. I åren med förmögenhetsskatt förlorade vi många företag. En del små fick aldrig chansen att utvecklas och en del riktigt stora flyttade ut ur landet, såsom IKEA och TetraPak. Förlorarna var många, inte minst alla de som söker jobb.

Vill de rödgröna ha reformer som skapar rättvisa och jämlikhet, så borde de låta förmögenhetsskatten stanna begravd och istället hitta på saker som hjälper företagen att växa och anställa fler.

I Sörmland står 49,6 % av företagen inför generations- eller ägarskifte under de kommande 10 åren och över hälften av alla jobb finns i familjeföretag.  Arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna som avskaffats av två på varandra följande regeringar sågs som de största hindren av företagen för ägarskiften. Hur Kommer Du att arbeta för att dessa skatter förblir borta för att säkra jobben i familjeföretagen?

Av Lasse Nilsson

ordförande Vänsterpartiet Vingåker

Jag var i Gnesta för att lyssna på vänsterpartiledaren Lars Ohlys traditionella sommartal. Nu var det väl inte så traditionellt, då vi står mitt uppe i brinnande valrörelse. Trots det lite småginiga vädret hade mer än tvåhundra förväntansfulla lockats av att få bra argument i valrörelsens viktigaste frågor, jobben och välfärden.

Det som Vänsterpartiet valt att lyfta fram inom dessa områden är just det allt fler väljare får upp ögonen för; Högeralliansens privatiseringar som låter giriga riskkapitalister dränera vårt välfärdsbygge på de pengar som behövs för att förbättra och utveckla välfärden. Låg- och mellaninkomsttagare märker nu att högeralliansens skattesänkningar snabbt ätits upp av privatiseringens olika avgiftshöjningar (får vi påminna om det allra senaste, bilbeskattningen) och skattesubventioner av överklassnära tjänster som hemstädning.

Va, utbrister säkert någon! Ska nu inte företag som bygger vägar – och för den delen – skolbyggnader eller tillhandahåller fotvård få göra vinst? Jovisst, för det är inte det det handlar om. Vi talar om skola, vård och omsorg i storföretagets skepnad. För till exempel skolan, som är ett bra exempel i dessa fall av huvudlösa privatiseringar, är inte en handelsvara vilken som helst. Kunskap är en demokratisk rättighet. Det är därför Vänsterpartiet vill ha en gemensam finansiering och en demokratiskt styrd skola där det är behoven som styr resurstilldelningen. Därför är de enorma vinstuttag som de riskkapitalbolagsägda, och numera också ofta multinationella, skolföretagen år efter år redovisar ett hot mot alla barns rätt till en bra och likvärdig utbildning. Låt er inte luras av att skolbolagen ofta döljer sig bakom svenskklingande namnkonstruktioner.

Det är alltså inte bara inom vård och omsorg som de storföretag som främst drivs av kortsiktiga vinstintressen insett att det finns skattepengar att hämta. Kontrakten är ofta långa och förändras sällan med de samhälleliga uppdragsgivarna. De svenska skolföretagen köps och säljs numera på en internationell marknad, till skillnad från i våra grannländer. Och avkastningen på satsat kapital är lysande, skryter riskkapitalbolagen i sina glättiga prospekt till investerarna.

Ett av de största på marknaden, Academidia, omsatte, enligt en artikel i Svenska Dagbladet nyligen om riskkapitalets intresse för investeringar i fristående skolor, mer än två miljarder 2009. Andelen stora utländska ägare, ofta med säte i något skatteparadis, ökar stadigt och det är alltså där pengarna hamnar – istället för att överskott återinvesteras i verksamheten och alltså skulle komma eleverna till godo, som det ju var tänkt från samhällets sida.

Hur skapas då dessa vinster i skolverksamheten? Bland annat genom att de fristående skolorna anställer färre lärare och lärare utan lärarkompetens, genom att välja och vraka bland eleverna så att man inte får sådana som kräver investeringar för särskilda behov etc. Med fristående skolor ökar segregeringen i skolans värld och betygsklyftorna mellan fattiga och rika.

Inte heller kommer de stora vinstuttagen ur de fristående skolorna lärarna till del. Det måste kännas som ett stort misslyckande för lärarfacken att man inte lyckats få riskkapitalisterna att dela med sig något av vinstmarginalerna till att höja lärarlönerna och därmed också statusen i yrket. Det skulle annats ha varit ett sätt att återinvestera i verksamheten som man påstår sig göra.

Vänsterpartiet vill komma till rätta med att skolan dräneras på resurser på detta sätt och inte har som mål att ge eleverna den bästa kunskapen. Några steg i den riktningen är.

• Att offentliga bidrag inte ska kunna betalas ut som vinst till skolägare.
• Att riskdagen fattar beslut om vilka icke-vinstdrivande driftsformer som kan vara lämpliga och hur många skolor en huvudman får driva.
• Att resurserna till skolorna ska fördelas efter elevernas behov.
• Att man inför en avgift för skolinspektionens prövning av ansökningar om att starta fristående skolor för att begränsta antalet ansökningar som ofta är bristfälliga. Det ger kommunen bättre rådrum för skolplanering.

Vänsterpartiet har som mål att bygga världens bästa välfärd utan kortsiktiga privata vinstintressen – också inom skolans område!

Underlätta för företagen genom kortare handläggningstider, ställ rimliga krav och se till att spelreglerna är desamma för alla företag oavsett län. Större samarbete mellan kommun och näringsliv efterfrågas!

Bo Selerud är VD för koncernen BooForssjö AB som är ledande i Sverige när det gäller träprodukter. Företaget har funnits i Katrineholm i över 500 år och finns idag på sex platser i landet. BooForssjö AB bildades 2004 genom en sammanslagning av två företag och idag ingår dotterbolaget DalaFloda Group AB och BooForssjö AB i koncernen. Bo som har arbetat i koncernen sedan år 2004 berättar att företaget har som mål att ständigt förbättras och ta bättre vara på trämaterialet, alltså utvinna så många produkter av stocken som möjligt. Arbetet kräver miljöhänsyn, och det i sin tur innebär täta kontakter med länsstyrelsen. Bo önskar att det var kortare handläggningstider hos länsstyrelsen.

- Jag håller med om att vi ska följa alla regler och miljökrav, men önskar att besluten tog kortare tid, säger Bo.

Samarbetet med kommunen och kommunalråden i Katrineholm fungerar bra. Bo berättar att kommunen är engagerad, vilket förstås är positivt. Dock finns det en önskan att företagare ska ges möjlighet att vara med och påverka mer i kommunen.

- Jag antar att det även finns ett intresse från kommunen att kommunicera med oss företagare, och ta reda på vad vi vill, säger Bo.

Företaget har funnits i kommunen väldigt länge och upplever därför att de har ett ansvar att stödja näringslivet och kommunen.

- Vi gör vad vi kan för att stödja, och önskar därför att även kommunen vill göra det. De saker kommunen gör idag är bra, men de kan bli bättre!

Inför framtiden vill Bo se att Arbetsmiljöverket sätter upp tydliga regler som är lika för alla företag oavsett kommun.

- Samma villkor och krav ska gälla alla företag i landet. Reglerna ska inte vara en tolkningsfråga, idag har vi olika regler för olika industrier beroende på var de ligger, säger Bo.

Idag sker mycket kommunikation via internet, därför vill man ha ett bättre bredbandsnät i Katrineholm. En förbättrad infrastruktur för datatrafiken skulle gynna både företag och kommun.

- Fiberoptiskt kommunikationsnät för att öka kapaciteten, den som vi har idag räcker inte till. En annan viktig fråga är diselskatten, ytterligare höjningar kommer att innebära att pengar som är tänkta att gå till investeringar kommer att försvinna i skatt!

Ulla Lönn, Svenskt Näringsliv

Alla politiker talar i dag om betydelsen av att skapa fler jobb. Att få människor att starta egna företag och bli arbetsgivare, att få redan etablerade företag att investera och växa samt att locka utländska företag till investeringar i Sverige är några av grundpelare i många politiska partiers näringslivspolitik, åtminstone i ord.

I praktiken sker emellertid en utveckling i annan riktning. Landstinget i Dalarna driver ett eget tvätteri för sin egen verksamhet. Med skattemedel investerar man för att femdubbla volymen i sitt tvätteri. Man vänder sig därför till andra landsting och erbjuder tvätteritjänster.

Landstinget i Sörmland är ett av de landsting som har aviserat ett intresse av att köpa tvätteritjänster från dem, när avtalet med befintlig leverantör går ut 2012. Den leverantören är Berendsen i Eskilstuna, som i dag också tvättar åt landstingen i Västmanland och Uppland.

På Berendsen i Eskilstuna arbetar i dag 200 personer och landstingstvätten utgör cirka 60 procent av verksamheten. Förlorar man landstingen försämras möjlig-heterna att fortsätta verksamheten varför tvätteriet kan komma att läggas ned.

När stat, kommuner och landsting ska köpa tjänster av privata aktörer är det offentlig upphandling som gäller, regelverket är rigoröst. Men när man handlar av varandra gäller inte samma regler, utan man behöver bara påvvisa att det är billigt (billigare?) och man vet inte om man jämför äpplen med päron.

För lokala politiker kan det vara frestande att på en liten ort kunna säga att man skapar jobb. Men konsekvensen blir, om andra landsting nu avslutar sina avtal med privata tvätteriföretag, att anställda sägs upp på andra orter. Ett jobbmässigt nollsummespel med skattemedel med andra ord.

Den offentliga upphandlingen är för många företag i servicebranscherna en betydande del av hemmamarknaden. Helt enkelt den affärsmässiga plattform som möjliggör att anställa och att expandera. Regeringen har varit mycket tydlig till kommunerna att inte bedriva affärsverksamhet där det finns en konkurrens mellan företag. Detta tycks inte gälla landstingen.

Ett utvecklande samarbete mellan privat och offentlig sektor är betydelsefullt för ett framtida konkurrenskraftigt Sverige. Därför är det initiativ som landstinget i Dalarna tar ett steg i fel riktning och landstinget i Sörmland borde inte följa i dess fotspår.

Nyköping har bra förutsättningar att bli en ännu attraktivare stad. Kommun och näringsliv bör ställa upp  gemensamma mål och samverka mer för att uppnå detta.

Tell Mellander driver hotellet Scandic Nyköping City sedan fem år tillbaka. Han har sedan tidigare lång erfarenhet inom hotellbranschen, och idag har han 20 anställda som hjälper honom att driva verksamheten. Framtidsplanerna är att bli det ledande hotellet i Nyköping centrum.
- Vi har goda förutsättningar eftersom vi ligger mitt i centrum. Vi har bra status, men det betyder också att vi måste renovera ofta, vilket innebär ständigt nya investeringar, säger Tell.

Ett större samarbete mellan näringsliv och lokala politiker kan hjälpa företagen i kommunen. Framförallt är det viktigt att kommunen och dess politiker förstår företagens betydelse.
- De lokala politikerna kan hjälpa till genom att ha ett nära samarbete med oss företagare och stötta oss. Gör det attraktivt för företagen att komma till Nyköping, och att stanna här. Hjälp oss när vi behöver det, visa intresse, försök förstå den verksamhet som vi bedriver. Och det är viktigt att kommunen inte konkurrerar med privata aktörer, säger Tell.

Tell efterfrågar att kommun och näringsliv sätter upp gemensamma mål och att de tillsammans bestämmer vad som ska uppnås.
- Jag ser kommunen som ett företag, och genom att näringslivet och kommunen har gemensamma mål uppnår man framgångar tillsammans. Det är 290 kommuner i landet som konkurrerar, och då inser man att kommun och näringsliv måste ha en gemensam målbild i Nyköping, säger Tell.

Svenskt Näringslivs rankning av kommuner i Lokalt företagsklimat visar att kommunen har gått från en låg placering men successivt arbetat sig uppåt mot toppen. Tell berättar att han, och flera andra företagare, märkt av förbättringen. Tell Mellander avslutar med att påpeka att Nyköpings kommun ska vara bland Sveriges 50 bästa kommuner i framtiden.
- Med de förutsättningar som Nyköping har kan vi bli mycket bättre än vad vi är idag, säger Tell.

Greger Lundberg, Trosa Tryckeri

I Trosa kommun fungerar samarbetet mellan näringsliv och politiker bra, men Trosa Tryckeri vill att koummen ska satsa mer på att marknadsföra sig för att locka ny arbetskraft till kommunen.

Greger Lundberg har tillsammans med sin fru drivit Trosa Tryckeri sedan 1982, och idag finns tryckeriet representerat på tre platser: Trosa, Stockholm och Uppsala. Företaget, som har 70 anställda, erbjuder tryck, lagerhållning och distribution av trycksaker.

Greger berättar att man bland annat hjälper kunderna med att trycka broschyrer, kalendrar, butiksmaterial och förpackningar. Utöver det kännetecknas Trosa Tryckeri av sitt miljöengagemang, vilket gör dem ledande inom sin bransch.
- Det är få konkurrenter som har ett så brett sortiment som vi har. Det finns många tryckerier i Sverige, men ingen som gör allt, säger Greger

Det uppsatta målet är att fortsätta expandera, och det gör man för att klara konkurrensen bättre. Vi kommer att växa genom en kombination av uppköp och att växa i oss själva. Vår målsättning är att arbeta i treskift på tryckeriet för att på så sätt öka
produktivitet, berättar Greger.

För att företag ska ha möjlighet att utvecklas och växa, krävs det tillgång på kompetent personal.
- Det är lättare att få människor att flytta hit om vi har en attraktiv kommun. Därför måste vi ge en positiv bild av Trosa! Politikerna borde marknadsföra Trosa ännu mer, berätta hur bra det är att bo och verka här. Även kommunikationerna bör förbättras för att underlätta för pendlare, säger Greger.

Kommunaltjänstemän och politiker är lätta attsamarbeta med, och upplevs både positiva och hjälpsamma. Företaget får alltid bra service och bemötande från kommunen.
- Under nästa mandatperiod hoppas jag att politikerna fortsätter att vara tillgängliga, öppna och ärliga som de är idag!

En förändring som Greger önskar att få se i framtiden är att politiker och tjänstemän gjorde fler företagsbesök.
- Jag skulle gärna se att man en gång per år besökte de lokala företagen, så att vi får möjlighet att visa upp oss och berätta om våra framtidsplaner. Det skulle både kommun och näringsliv ha stor nytta av, säger Greger.

I en debattartikel riktar Kaisa Komulainen-Nilsson hård kritik mot privata vårdgivare och närmast förakt mot bland andra Carema och Praktikertjänst. Som vanligt försöker vänsterpartiet hota med att sjukvården skulle kollapsa om den bedrivs av någon annan än landstingen.  Vill Du, Kaisa Komulainen-Nilsson, förbjuda skattefinansierade företag att arbeta med vård och omsorg överhuvudtaget eller är det bara de företag som lyckas gå med vinst som vi ska akta oss för och se som något fult?

Svensk sjukvård bedöms ofta vara en av de bästa i världen.  Men vad hjälper det när den höga kvaliteten inte upplevs som tillgänglig på grund av allt för långa väntetider.

För mig och moderaterna är det viktigt att människor har möjlighet att kunna välja vård men det är minst lika viktigt att kunna välja bort den vård som vi är missnöjda med. Det blir svårare att uppnå när vänstern värnar mer om stelbenta system än patienters möjlighet att få snabb och jämlik vård med hög kvalitet. Vi ser inget egenvärde i att förespråka en viss driftsform. Däremot anser vi att landstingets upphandling av vård och utvärdering av utförandet i förhållande till kontrakten alltid ska ske på ett professionellt sätt för att undvika avarter och brister såväl inom privat som offentligt utförd vård.

Konkurens och flera vårdgivare, tror vi däremot, till skillnad mot vänsterns företrädare, kan stärka såväl patienternas som de anställdas ställning.  Sjukvården ska vara skattefinansierad och den som kan ge bäst vård ska få förtroendet att utföra arbetet. Vården ska finnas för alla – om och när – vi behöver .  Därför ska vi se de människor och företag som vill jobba med vård och omsorg som en resurs.

Britt-Inger Remning (M)

Jan Persson, VD, Kilenkrysset

Mer hjälp och stöd från kommunen, och större samarbete mellan kommun och företag. Tydligare regler och en minskad byråkrati skulle underlätta för småföretagen och därmed gynna företagsklimatet.

Kilenkrysset AB bedriver byggverksamhet och fastighetsförvaltning. Företaget startades upp i början av 90-talet av Jan Persson, som fortfarande är företagets VD. Idag har företaget 80 anställda, och sysselsätter 200 anställda i form av underleverantörer. Verksamheten finns i 20 olika kommuner, men Kilenkrysset har sitt huvudkontor i Strängnäs, där Jan är född och uppvuxen. En viktig fråga för företaget är ränteläget samt att det råder ekonomisk och politisk stabilitet. Under nästa mandatperiod vill Jan se att politiker tar reda på konsekvenserna innan de fattar olika beslut.
- Jag vill se en tydlig politik framöver, säger Jan.

Kommunens tjänstemän och politiker kan hjälpa företagen i kommunen genom att lyssna på dem och ta reda på vilka behov man har. För att näringslivet i Strängnäs ska utvecklas måste man också bli bättre på att locka till sig företag.
- Strängnäs har behov av fler företag, dock upplever jag ibland att politiker och tjänstemännen inte är intresserade av det, säger Jan.

Underlätta för små företag, minska byråkratin och samarbeta mer, är ändringar Jan vill se i kommunen under nästa mandatperiod.
- Det är ofta strul med myndigheter, jag klarar mig som är stor, men det är värre för småföretagen, säger Jan.

Jan är noga med att välja i vilka kommuner han etablerar sin verksamhet.
- Vi finns inte i kommuner där samarbetet inte fungerar, vi märker snabbt om politikerna är samarbetsvilliga och etablerar oss bara i kommuner som vi vill samarbeta med, säger Jan.

Satsa mer på nyföretagarcentrum, då det är något som fungerar väldigt bra, är Jans råd.
- Det krävs enklare regler och tydligare lagar för att motivera egenföretagare. Myndigheterna kan inte begära att folk ska kunna allting, säger Jan.

Fredrik Olovsson (S)
Riksdagsledamot från Södermanland

Tvärtemot vad statsministern påstår har Sverige en hög ungdomsarbetslöshet och den har ökat kraftigt. Nästan 30 procent av de unga arbetslösa och det är bara tre länder i EU som är sämre.

Det är bara tre länder i EU som är sämre. Det är en ”topplacering” Sverige måste bort ifrån. Det är inte rimligt att så många unga börjar sitt vuxna liv i arbetslöshet. Det är hög tid att bryta den ekonomiska politik som leder till att Sverige halkat efter. Jobben måste­ bli viktigare än ökade klyftor.

I den rapport om ungdomsarbetslösheten i Sörmland som vi socialdemokrater presenterade­ för ett år sedan fanns en lång rad förslag för att få fler unga i jobb. Dessvärre är de alla fortfarande aktuella. Sedan dess har nämligen ungdomsarbetslösheten ökat – allra mest i den så hårt kritiserade ungdomsgarantin.

Därför vill vi se en annan inriktning. I stället för passiviteten i ungdomsgarantin vill vi se ett rejält ungdomslyft. I stället för att kasta bort pengar på en bred sänkning av arbetsgivareavgiften vill vi att de som anställer arbetslösa ungdomar får ett första jobbet-avdrag. Med ­högre träffsäkerhet i åtgärderna­ blir det mer pengar över till ­andra satsningar. I stället för övertron på coachning till jobb som inte finns, vill vi göra det möjligt för längre och därmed effektivare praktiker, lärlingsjobb för arbetslösa, traineeplatser i välfärden och fler anställningar i vård och omsorg genom ökade statsbidrag till kommunsektorn.

Det är viktigt att vi nu fokuserar på jobben och att minska ungdomsarbetslösheten. Statsministern kombinerar uppfattningen om att ungdomsarbetslösheten är en ”skapad synvilla” med att unga inte får jobb för att de inte söker jobb. Antagligen för att han vill slippa ta eget ansvar för den misslyckade jobbpolitiken. Att vi halkar efter andra europeiska länder – som drabbats av lågkonjunktur på samma sätt som vi – är en tydlig indikation på att politiken bör läggas om.

Magnus Esko, Folkpartiet liberalerna, Katrineholm

I Sverige fanns 2008 totalt 945 801 företag. De riktigt små företagen med färre än 10 anställda var 2008 totalt 906 197 stycken, eller 96 procent av alla företag i Sverige.

Småföretagen är en viktig arbetsgivare i Sverige. Totalt anställer de minsta företagen med färre än tio anställda över en halv miljon människor. Till det kommer sedan alla soloföretagare som har enskild firma. Räknar man in de med upp till 50 anställda kommer vi upp i över 1,1 miljoner anställda i mindre företag. Det är fler anställda än i alla Sveriges storföretag tillsammans.

RUT avdraget har gett oss fler småföretag de senaste åren, över 11000 nya personer i arbete, personer som oftast har låg utbildning och står långt ifrån arbetsmarknaden. Att avskaffa dessa arbetstillfällen vore katastrofalt. Det vore också katastrofalt att fördubbla arbetsgivaravgifterna för ungdomar, men precis det kommer de rödgröna att göra om de kommer till makten.

Vi vill alla minska arbetslösheten, speciellt ungdomsarbetslösheten. För att lyckas med de måste förutsättningarna att anställa förbättras. Flera steg är redan tagna, halverad arbetsgivaravgift för ungdomar, nystartsjobb och instegsjobb.

 Grunden för en bra jobbpolitik är bra villkor för nya och växande företag, minskat regelkrångel att starta och driva företag, lägre bolagsskatt och arbetsgivaravgifter för mindre företag.