NÄRINGSLIVS

Artiklar från Östergötland

Av: Betty Malmberg (M) och Eva Bengtson Skogsberg (M) Riksdagsledamöter från Östergötland respektive Kalmar län 

De dolda skatterna är inslag i vardagen som inte syns. Särskilt gäller det moms och arbetsgivaravgifter som har ökat i både Sverige och OECD de senaste decennierna. De osynliga skatterna måste fram i ljuset. 

Av: Svenskt Näringsliv Linköping

I den senaste företagarpanelen är det frågorna om rekrytering som sticker ut mest. Hälften av de företag som svarat på enkäten har försökt anställa under 2010. Nära 60 procent av dessa har upplevt svårigheter. Man hittar inte peroner med rätt utbildning, rätt erfarenhet eller egenskaper som passar in på den tjänst man vill tillsätta. Detta leder i sin tur till att arbetssökande går miste om möjligheter till jobb och företagen går miste om möjligheter att växa och utvecklas. I nästan 30 procent av fallen har företagen inte rekryterat alls trots att man har planerat det. Några har fått tacka nej till nya uppdrag eller ta ut övertid av personalen. Matchningen på arbetsmarknaden fungerar inte som den bör och på grund av det har vi, vid två tillfällen, diskuterat rekrytering tillsammans med arbetsförmedlingen.

Läs och se diskussionen på www.affarsliv.com

Inslag

http://www.affarsliv.com/webbtv/#category=5255365&date=latest&clip=5462932&startTime=0m0s

Artikel

http://www.affarsliv.com/?articleid=5465142&date=&menuids=

Att tvingas säga upp personal är en plågsam erfarenhet för varje företagare.

Att ha anställda är också att ha kolleger och vänner. Ofta bor man i samma stad eller område, känner varandras familjer, barnen går i samma skola, man hejar och pratar vid fruktdisken på Ica. Men ibland måste man som företagare fatta tuffa beslut, för att rädda jobben för det stora flertalet.

Trots att Sverige klarat sig relativt väl genom finanskrisen, har de senaste två åren varit en tid av just sådana tuffa prövningar för många östgötska företagare. Och tyvärr har dessa två år lärt oss att de lagar och regler som finns kring personalneddragningar har gjort plågan värre, för både företagarna och de anställda.

Enligt lagen om anställningsskydd, las, ska uppsägningar ske utifrån hur länge de anställda har jobbat i företaget och vilka kvalifikationer de har. I praktiken väger anställningstiden mycket tyngre än kompetens. Många av våra medlemsföretag i Östergötland vittnar om att de därför förlorat flera av sina bästa och viktigaste medarbetare under krisen. Det innebär att företaget får ännu svårare att resa sig ur svårigheterna, men också slöseri med pengar och resurser.

Vi har träffat företagare som tvingats säga upp anställda som just genomgått kostsamma utbildningar för att passa på sina tjänster – en satsning som på grund av turordningen går om intet, och som dessutom måste göras om igen på dem som blir kvar. Andra berättar om hur de under lång tid kämpat för fler yngre och fler tjejer på arbetsplatsen – men som i krisen måste putta ut just de unga och de nyanställda tjejerna.

Men även för dem som får behålla sin anställning har neddragningsprocessen varit onödigt smärtsam. Påfrestande är den alltid – det är tungt att se vänner förlora jobbet, även om man sitter säkert på sin egen tjänst. Eftersom regelverket kring uppsägningar är så snårigt, har ofta uppsägningsförloppet blivit alldeles för långsamt. Förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare har ibland pågått i månader. Under tiden vet ingen vem som får gå och vem som får vara kvar – kommer parterna följa turordningen, eller kommer de överens om att trotjänare ska köpas ut? Oron kan vara förlamande.

Den nuvarande regeringens linje är att lagen om anställningsskydd är bra och fungerar som den ska. Eftersom vi dagligen träffar företagare och anställda runt om i Östergötland vet vi att regeringen har fel, eftersom lagen skapar problem för så många.

Tack och lov pekar många kurvor uppåt för tillfället. Men det blir sämre tider igen, då tuffa beslut måste fattas. Vi hoppas att företagare och anställda i Östergötland då slipper stenar på en börda som är tung att bära som den är.

Sofie Elmström

Svenskt Näringsliv

Drygt en månad har nu gått sedan valet. Några som hade anledning att vara särskilt nervösa inför valet var just RUT-företagare. Hotet om ett avskaffande av RUT-avdraget var påtagligt. För de företag som erbjöd RUT-avdrags tjänster skulle ett annat valresultat än det som blev bett grova nedskärningar och uppsägningar. Såväl företagare, organisationer, politiker som allmänheten engagerade sig i frågan. Aldrig tidigare har det varit så synligt hur ett politiskt beslut skulle ”drabba” de som jobbar i RUT-branschen med omedelbara varsellistor och uppsägningar.

I tider av hög arbetslöshet och svårigheter för vissa grupper att ta sig in på arbetsmarknaden skulle ett borttagande av RUT-avdraget fått stora konsekvenser för de människor som efter lång arbetslöshet äntligen fått anställningen i ett RUT-företag. För mönstret är tydligt – ett stort antal av de som arbetar i branschen kommer från arbetslöshet eller långtidsarbetslöshet, således de som står långt från arbetsmarknaden.

Men vad har egentligen hänt med branschen såhär en månad efter beskedet att RUT-avdraget blir kvar?

Företag Städarna Sverige AB med bas i Norrköping, och verksamhet på 12 orter, arbetar enbart med städning hos privatpersoner. För ägarna Christoffer Sjögren och Ulrik Hollman var naturligtvis valet en riktig rysare och det kändes delvis tråkigt att behöva basera sina strategier och beslut på ett politiskt vågspel.

Men Christoffer och Ulrik kunde andas ut och fortsätta se ljust på framtiden och börja planera för kommande expansion och anställningar. Och det är precis det de har gjort.
För Städarna, har valresultatet resulterat i att vi har anställt 10 personer sedan valet, samtliga tidigare hel- eller deltidsarbetslösa. De har även startat ett ytterligare kontor i Linköping där vi räknar med att det närmaste året anställa ytterligare ca 15 personer.

I valrörelsen pratades det mycket om hur de som redan hade ett jobb skulle drabbas om RUT-avdraget avskaffades. Men de verkliga vinnarna i valet är betydligt fler än de som redan arbetade i RUT-branschen. Städarna Sverige AB har en organisk tillväxt om runt 20 % per månad vilket innebär att de anställer ett antal personer i månaden och räknar med att göra det ett tag framöver. Det  är de som nu får arbete som är de verkliga vinnarna på att RUT-avdraget får vara kvar!

Vad tror du? Vinner eller förlorar vi på RUT-avdraget?

I dagens Corren (29/10) presenterades en undersökning gjord bland småföretagare i 16 kommuner, bland annat Linköping. Ungefär hälften av de tillfrågade vill anställa under 2011. http://www.affarsliv.com/?articleid=5406160&date=&menuids

91 procent säger att det viktigaste för dem är att hitta rätt personal, men samtidigt menar hälften att just kompetent personal är det svåraste att hitta. Undersökningen bekräftar den bild vi sett hos företagare vi har besökt.

I Kisa har Johan Andersson svårt att hitta rätt folk till sitt industriföretag bland annat för att studievägledare råder elever att välja annorlunda. läs artikeln här; http://www.svensktnaringsliv.se/regioner/linkoping/du-som-har-sa-bra-betyg-ska-val-soka-nagonting-annat_118972.html

När elever idag ska gå från gymnaiset, och till viss del också högskolan, till arbetslivet saknar de den kompetens som behövs. Ofta fortsätter utbildningen på företaget samtidigt som lönen och anställningsformen är densamma som för de övriga medarbetarna. Att hitta medarbetare som kan börja arbeta fullt ut direkt efter en utbildning blir svårare och svårare. Är det andra anställningsformer och löneformer vi behöver? Samtidigt som skolan och näringslivet lär mer av varandra? Det finns säkert otaliga lösningar, men att kompetensförsörjningen är ett problem är klart. Diskussionen måste börja föras om inte problemet ska bli ännu större framöver.

Av: Elin Bengtsson Svenskt Näringsliv Linköping

efter företagsbesök på Horns Industriservice i Kisa

Svårigheten i att hitta personal med rätt kompetens och utbildning har länge varit ett av de stora hindren för företag att kunna växa i den takt man vill. Flera företagare uppger att de har varit tvungna att tacka nej till uppdrag eller dra ner på verksamheten eftersom att det inte finns rätt utbildad personal. Under ett besök hos Johan Andersson på Horns Industriservice i Kisa i förra veckan fick vi två förklaringar på varför det ser ut så här. I alla fall inom delar av verkstadsindustrin.

-          För det första har vi inom industrin varit dåliga på att förmedla vad jobb här faktiskt innebär. Bilden i media visar smältverken på våra tyngsta industrier, det ser tungt, varmt och farligt ut. Men att jobba med industriproduktion och tillverkning är mycket mer. Utvecklingen går ständigt framåt och mycket av produktionen är datoriserad.

Det är inte speciellt häftigt att jobba inom industrin längre, det försöker man på Horns Industriservice att ändra på genom att bjuda in skolelever ner till förskoleklass för att se vad det faktiskt handlar om.

-          Detta är vårt ansvar, att faktiskt visa upp att vi har roliga jobb här också!

-          För det andra är skolans inställning till industrijobb för dålig. Vi har bra samarbete med skolan här och elever kommer hit på praktik. Det fungerar bra och är ett utmärkt sätt att se om personen i fråga kan jobba här senare. Lärlingar har vi tackat nej till, det har vi inte bemanning för att klara, handledningen tar mycket tid och vi är tyvärr för små för det. Men jag vill rikta lite kritik mot studievägledningen: Industriprogrammet här var tidigare inget program man sökte, utan ett program man hamnade på. Detta har börjat förändras. Men, när en elev med ganska bra betyg sa till sin studievägledare att han var intresserad av industriprogrammet fick han rådet att tänka om. ”Med så bra betyg ska du välja någonting annat”

Så får det inte vara, vi kan inte göra skillnad på jobb och jobb. Fortsätter man att råda elever med bättre betyg att välja någonting annat än vad de egentligen vill, har vi snart inga industriarbetare eller hantverkare kvar. Det leder till stora problem efter ett tag. Det är bra att man börjar ta tag i det. Men, vi inom industrin och skolvärlden måste gemensamt arbeta för att höja statusen och informera om vad industrijobb faktiskt innebär. Kanske ska studievägledarna komma ut på företagsbesök?

-          Men, att vi har haft svårt att hitta rätt personal har också lett till att vi blivit mer konkurrenskraftiga. Fler av våra medarbetare måste kunna hantera fler verktyg, det är en styrka men vi vill kunna anställa också.

Inom vilken annan bransch kan man börja på golvet och avancera så snabbt som här!? Den möjligheten måste vi verkligen lyfta fram. avslutar Johan Andersson.

Av: Christer Mård och Sofie Elmström

Svenskt Näringsliv Linköping

Det är bara två veckor sedan det var val, den nya riksdagen öppnas idag. De senaste månaderna har vi sett en intensiv valrörelse där sysselsättningen och jobben varit de dominerande frågorna. Men var de nya jobben kommer ifrån, länken mellan jobb och bra villkor för växande företag, har alltför sällan diskuterats. Man har pratat fördelning av resurser och vilka områden vi ska fokusera på de kommande fyra åren men det har saknats konkreta förslag på åtgärder som gör att företagen kan växa, utvecklas och faktiskt anställa fler. Det är så de nya jobben skapas, inte genom en omfördelning av resurser.

Företagen i Östergötland vill anställa. De vill bidra till att sänka arbetslösheten i vårt län. De vill förverkliga sina idéer, växa och utvecklas. Det är nu det verkliga arbetet för politiker startar, efter den intensiva valrörelsen är det nu upp till bevis. Samtidigt som valrörelsen pågick som mest gjorde de östgötska företagen en önskelista över vilka åtgärder de vill se och som de tror kommer underlätta för dem att anställa och växa. Den önskelistan är inte bara till för företagarna utan ger också en grund för ett växande Östergötland med fler jobb och fler som jobbar.

På riksnivå är de viktigaste åtgärderna sänkta arbetsgivaravgifter, minskat regelkrångel och en förändrad arbetsrättslig lagstiftning. På kommunal nivå är givetvis önskemålen annorlunda. Man vill se;

• Bättre kvalitet i skolan
• Större satsningar på infrastruktur
• Kortare handläggningstider
• Lägre kostnader för tillsyn
• Större möjligheter för fler privata alternativ i den offentliga sektorn

Det är nu det är dags att kavla upp ärmarna. Politiker måste våga ta tag i viktiga frågor, även om de är kontroversiella. Frågor som kan förbättra företagsklimatet gynnar alla, både företagare och medborgare. Företagare representerar inget särintresse. Deras villkor och spelregler är ett allmänintresse. Företagare vill anställa och utvecklas men det är upp till politikerna att skapa förutsättningar som gör att så många som möjligt också kan göra det.

Om förutsättningarna för företagande blir klarare och enklare, får vi fler företag i vårt län. Företagen skapar de resurser som politikerna sedan kan fördela på bästa sätt. Östergötland behöver båda företagsorienterade politiker och ivriga företagsamma medborgare!

Använd önskelistan när ni nu drar upp riktlinjer för politiken, både på nationell och på lokal nivå. Ge de östgötska företagen chansen att göra det de kan bäst; driva sina företag vidare, utveckla dem och anställa. Det kommer att ge oss alla ett bättre välstånd!

Av

Betty Malmberg (M) riksdagsledamot Ödeshög
Päivi Johansson (M) fullmäktigeledamot Norrköping
Jirina Klevstigh (M) fullmäktigeledamot Norrköping

Päivi Johansson och Jirina Klevstigh

För att klara sin finansiering av vallöften har de rödgröna sagt att de ska höja några skatter. Hur mycket och vilka som drabbas är dock okänt. Det enda vi vet är vilka belopp de måste hämta hem genom att beskatta oss som bor och verkar i Sverige. Osäkerheten kring den nya förmögenhets- och fastighetsskatten är ju tämligen omdiskuterad men hur den nya kilometerskatten på transporter ska se ut är ännu oklart. Trots att den berör ca 10 000 företag och alla deras anställda.

Ena dagen är det framför allt utländska åkare på Europavägarna man vill komma åt, nästa dag är det åkare som verkar i regioner där det finns alternativ till transporter på väg. Vad är det egentligen som gäller? Att den genomsnittliga skatten ska bli 14 kronor extra per mil tycks dock vara klart. Oavsett vilket alternativ som ska gälla är skatten ett hot mot företag, anställda och miljön.

Men för oss som verkar i östgötaregionen kan valet av alternativ också få stora ekonomiska konsekvenser. Eftersom skatten i genomsnitt ska bli 14 kronor extra per mil kan det innebära att skatten i vår region kanske ska uppgå till 24 kronor milen. Vi riskerar alltså att straffas extra för att vi har alternativ som hamn och järnväg. Självklart är sjöfart och järnväg utmärkta alternativ för långväga och skrymmande transporter men så används de ju redan idag. Faktum är att 90% av godstransporterna på väg redan körs på sträckor kortare än 30 mil. Och på så korta sträckor är såklart vare sig sjöfart eller godståg ett alternativ.

Frågan är ju också vem som ska betala kalaset. Sveriges åkerier har mycket små marginaler att hantera ytterligare en skatt och då det som i det här fallet handlar om hela 14 kronor milen blir det ogörligt. Att det därför blir företagen som de kör åt, och i slutändan vi konsumenter som får bära kostnaden är ingen vild gissning. Och det kommer att kosta för alla. Ta till exempel den enmansföretagare vi mött som säljer sin potatis lokalt i Östergötland. Med de rödgrönas förslag måste han varje år betala ytterligare 120 000 kr + höjningen av dieseln i skatt. Det blir dyr potatis det. Nej, köp inte grisen i säcken utan rösta på alliansen som talar klarspråk om sina förslag före valet.

Av Per-Arne Larsson (S)

Kommunstyrelsens ordförande Boxholm

Naturligtvis skall inte regelverket vara ett hinder för entreprenörer och i Boxholm så finns hjälp att få hos kommunen i form av en särskild tjänst som inrättats för att stötta upp och vägleda  i dessa frågor.
Om vi skall komma till rätta med ungdomsarbetslösheten så är sysselsättningen i små och medelstora företag samt nyföretagande en utav nyckelfrågorna.
En viktig del i detta är att man tidigt får kontakt mellan företag och skola, där finns mycket mer att göra och vi i Boxholm har satsat mycket resurser på feriejobb och praktikplatser, dessutom är vi med i projektet visionscenter som är ett samarbetsprojekt mellan tre kommuner, arbetsförmedlingen, försäkringskassan samt samordningsförbundet.
Förutom förenklade regelverk så finns det andra saker som påverkar om sysselsättning och nyföretagande skall lyckas och då skulle jag vilja bli lite djupare i resonemanget.
En sak som är väldigt betydelsefull är trygghetssystemen. Vad har nu trygghetssystemen med företagande och jobb att göra ?
En stor del av BNP kommer av inhemsk konsumtion och när det står klart för invånarna att trygghetssystemen inte täcker vad som var tidigare så växer insikten om att man måste själv sörja för tryggheten vid sjukdom eller arbetslöshet vilket går ut över konsumtionen.
Små och medelstora företag vänder sig till största delen till konsumenter inom landet och viker den marknaden så drabbar det just dom företagsgrupperna.
Med bra gemensamma trygghetssystem så vågar människor mera vilket gynnar etableringar av nya företag och gynnar även befintliga.
Jag är övertygad om att detta betyder mer än förenklade system.
Med detta menar jag att systemen och regelverket skall förenklas om de är krångliga men vi kan ha hur enkla regler som helst utan att det hjälper om marknaden hämmas  på grund av återhållsamhet.

Av Carina Jönsson (S)

Oppositionsråd Mjölby

Mjölby har för andra året i rad det bästa företagsklimatet i Östergötland, enligt Svenskt Näringslivs årliga kommunranking. En placering som är ett resultat av arbete som sträcker sig många år tillbaka, längre än de senaste fyra åren. Vi är stolta över resultatet men inte nöjda; ett bra företagsklimat kräver ständigt arbete.

Ett bra företagsklimat är viktigt för välfärden, både i vår kommun och för hela landet. Det är därför i allas intresse att verka för ett förbättrat företagsklimat. Den tanken har vi länge haft med oss och vi har också länge arbetat för att göra Mjölby till en attraktiv kommun där företag kan växa.

För att bli ännu bättre måste vi fortsätta arbeta med kommunikationen mellan företagen och kommunen. Det gör vi genom att fortsätta besöka företagen och föra en ständig dialog, men också genom att arbeta internt inom kommunen. Exempelvis med kortare handläggningstider och ”en väg in”.  Det handlar om att öka servicekänslan hos alla kommunens anställda. Vårt främsta uppdrag är att ge service till våra företag och medborgare. Här finns det en del kvar att jobba med och det skulle innebära mycket för företagsklimatet och kommunen i stort om vi lyckades.

Det är också viktigt att vi ser till att företagen har tillgång till bra och kompetent arbetskraft. I dagens läge är det ju så att många människor inte flyttar till jobben, de pendlar. Genom att under tidigare mandatperioder utöka pendlingsmöjligheterna har vi möjliggjort att tillgången till arbetskraft ökat. Vad gäller kompetensen så måste vi vända blicken mot skolan. Eleverna måste få mer vägledning in i yrkeslivet och ett bättre samarbete mellan näringslivet och kommunen. De måste bli medvetna om att alla inte kan bli hockeyproffs eller arbeta inom media, att det finns andra yrkesvägar att gå.

Kommunen strävar nu efter en topp tio-placering i kommunrankingen, vilket jag ser som positivt med en reservation. Självklart ska vi sträva efter ett fortsatt bra företagsklimat men vägen dit behöver inte betyda att mer kommunal verksamhet läggs ut på entreprenad. Som grundprincip har jag inget emot att lägga ut verksamhet på entreprenad men det finns en gräns för hur mycket kommunal verksamhet som kan läggas ut och vi i Mjölby är inte långt ifrån den nu. Jag tror att det är en farlig grop att hamna i om man bestämmer sig för att allt bara ska ut på entreprenad, utan att tänka på konsekvenserna. Konsekvenser som kan innebära att kommunen finner sig själv i en situation där man betalar alldeles för mycket för att någon annan ska driva en verksamhet. Företagsklimatet ska förbättras men inte genom att åderlåta kommunens ekonomi. I de fall verksamhet skall läggas ut på entreprenad så ska det innebära ett mervärde och vara till gagn för kommuninvånarna Här får kommunen helt enkelt inte tappa bort sin ansvarsroll och det ansvar vi har inför medborgarna.