NÄRINGSLIVS

Artiklar från Kalmar

Intervju med Madeleine I Petersson, EBV Plåt AB i Emmaboda
Av Irene Forsmark

- Vi trodde inte att det var möjligt att köpa ett företag, men det gick! Nu för tiden pratar alla om att starta eget företag. Jag tycker även att det är viktigt att visa att man kan köpa ett befintligt företag. Det är ju ett sätt som kan lösa generationsskiften och att förädla det som redan finns, säger Madeleine Isaczon Petersson.

- Vi är beviset på att inget är omöjligt. Jag började studera när Bombardier la ner, gjorde ett examensjobb på EBV Plåt, blev platschef och fick sedan möjlighet att köpa företagen, EBV Plåt AB och Eventus Design AB, tillsammans med min man Anders. Vi köpte strax före lågkonjunkturen. Det har verkligen varit tuffa tider men nu är vi på väg upp. Företagen har totalt 11anställda och omsätter ca 13 mkr.

- Den viktigaste frågan för oss är att hitta sätt att kunna växa, produktutveckla vårt sortiment och att hålla leveranssäkerhet och kvalité.

Det finns många områden där kommunen kan hjälpa företagen tycker Madeleine:

- Att det finns utbildning i regionen, teknisk kompetens, miljötänkande och medverka till att andra företag etablerar sig, även inom handeln.

- Företagsklimatet är en angelägen fråga. Det är viktigt att Emmaboda och våra närkommuner samverkar samt skapar ett klimat för att hjälpa och stötta varandra. Många vet inte vad grannen gör. Det är viktigt att kommunen visar upp de företag som finns.

- Vi måste försöka hjälpa varandra. Om alla hjälps åt så växer alla. Jag skulle vilja jobba mer med nätverk och att vi använder varandra mera. Tillsammans får bredare samverkansområden. Jag är övertygad om att alla tjänar på det.

 Emmaboda ligger i bottenskiktet, på plats 243, i kommunrankingen. Hur ser du på det?

- Emmaboda kan bara bli bättre. Förslagsvis kan kommunen göra studiebesök hos de bäst rankade och jämföra med hemmaplan. Vad gör skillnaden? Vad skapar tillväxt?

- Politikerna är för osynliga. De borde synas mer så det blir naturliga möten. För en liten nystartad företagare är det inte så lätt att kliva in i kommunhuset. Det är viktigt att visa att det finns människor som förstår entreprenörskap och företagande på kommunen.

- Ett nytt modernt lärling system tror jag är bra. Vi har mycket samarbete med industriprogrammet här i Emmaboda. Det ser vi som en viktig del både för vår och skolans utveckling. Under senaste tiden har andelen tjejer som gjort praktik hos oss ökat. Det är roligt att industriprogrammet även lockar tjejer och vi ser fram emot en jämnare könsfördelning även hos oss.

- Jag hoppas att politikerna under nästa mandatperiod jobbar mer för att synliggöra företagandet och har en konstruktiv dialog.

Av Maria Borgström, Riksdagskandidat Feministiskt initiativ

I skuggan av lågkonjunkturen passade de högerorienterade partierna på att återinföra dräng och pigsystemet i Sverige. Först kom ROT och sen kom RUT och nu har de gift ihop sig och äktenskapet kallas för hushållsnära tjänster. ROT och RUT utför skattesubventionerade sysslor hemma hos människor, som det i utvärderingen visar det sig, gott och väl har råd att betala för tjänsterna ändå.

Den borgerliga regeringen går till val 2010 med ett svenskt rekord i antifeministisk politik i bagaget. Budget efter budget har omfördelat resurser från kvinnor till män, så att den genomsnittliga inkomstskillnaden mellan en kvinna och en man har ökat med 12 800 kronor per år sedan 2006. Nästan hundra kommuner har infört regeringens vårdnadsbidrag – ett renodlat subventionerande av ett ålderdomligt hemmafruideal. Trots den ständigt kraftiga mansdominansen i börsbolagens styrelser fattas inga beslut om lagstiftad könskvotering.

Feministiskt initiativ är ett parti med målsättning att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män på det ekonomiska, sociala och politiska planet. Därför ska vi ta och titta lite närmare på RUT. För den här tjänsten erbjuds oftast av kvinnor, precis som tanken var när systemet infördes. RUT arbetade tidigare med städning och var anställd på kommunen. Då kunde det handla om att städa särskilda boenden, skolor eller arbetsplatser. Rutinerna kring arbetet var väl strukturerade. Varje moment var bedömt utifrån hälsoaspekterna och risken för arbetsskador. Därför hade skolorna som policy att eleverna själva ställde upp sina stolar på bänkarna så att den som städade skulle slippa lyfta 20- 30 stolar i varje klassrum eftersom det kunde leda till ryggbesvär. Likaså fick personer som arbetade på kontor ställa undan skor och dylikt själva, så att den som städade inte skulle behöva böja sig ner så många gånger. Den som inte ställde iordning sitt kontor fick nöja sig med att det städades runt skorna. Fönsterputsning utfördes endast på de fönster som öppnades innåt med tanke på risken att falla ut. Men när RUT sen skulle utföra städtjänster i människors hem så blev det annorlunda. Plötsligt var det ingen som brydde sig om arbetsmiljön och risker för arbetsskador längre. Inte heller har man beaktat den psykosociala arbetsmiljön. Sextrakasserier eller andra trakasserier förekommer fortfarande och risken att råka ut för detta ökar för de som arbetar ensamma.

Den ökande produktiviteten i ekonomin ledde länge till både inkomstökning och arbetstidsförkortning. Sedan 1970 har dock heltidsnormen legat fast vid 40 timmars arbetsvecka. Välfärdsökningen har sedan dess framförallt bestått av ökad konsumtion. 40-timmarsveckan förutsätter ett samhälle där kvinnor jobbar deltid för att ta hand om hem, barn och gamla. En daglig arbetstidsförkortning skulle omfördela tiden så att stressen minskar, samtidigt som det blir lättare att kombinera yrkesarbete med samhällsengagemang, föräldraskap och fritid. Sammantaget får vi då kraft att arbeta fler timmar under livet, inte färre. Arbetet kan också fördelas på fler människor, inte minst viktigt i tider av stor arbetslöshet bland ungdomar. Staten behöver investera resurser och ta initiativ till en dialog med arbetsmarknadens parter, med målet kortare arbetsdagar.

Människor med god ekonomi och tidsbrist försöker få livspusslet att gå ihop genom att anställda RUT. Hon ska städa, plocka undan, diska, tvätta, gå ut med hunden och hälsa på farmor. Men hur roligt är det att komma hem och finna att någon annan lagt ens livspussel? Vore det inte bättre om problemet med tidsbrist istället löstes genom en förkortad arbetsdag från 8 till 6 timmar och en förkortad arbetsvecka från 40 till 30 timmar. Staten borde med andra ord utgå från att människor som kan, också ska, plocka undan sina skitiga kalsonger själv. Om någon ändå vill ha hjälp med detta så får han eller hon betala fullpris.

Av Erik Fransson,  Ombudsman IF Metall Norra Kalmar län
& politisk bloggare på Västervik-Tidningen

Maud Olofsson och centerpartiet vill att ungdomar skall ha lägre löner än kollektivavtalen idag ger arbetsgivaren möjlighet att betala. Allt för att fler ungdomar skall få möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden.

Jag tycker att förslaget är att förkastligt och direkt diskriminerande mot våra ungdomar. Den största orsaken till min negativa inställning är att lägsta lönerna inte är så höga att de egentligen är ett problem.

Vi kan ta det kollektivavtal som IF Metall och Motorbranschens arbetsgivareförbund har gemensamt och som reglerar anställningsvillkoren på de flesta bilreparationsföretagen här i Sverige. Där är lägstalönen för en 18 åring utan utbildning 14.787 kr i månaden.

Jag tycker inte att det är för hög lön för en 18 åring, men för Maud Olofsson och centerpartiet är den lönen tydligen för hög. I deras förslag så är den arbetande ungdomen bara värd 2/3 av ingångslönen vilket i mitt exempel blir en månadslön på 9.858 kr i månaden, före skatt.

Det som känns lite märkligt är att Maud Olofsson själv har, förutom sin lön som statsråd på 112.000 kr i månaden, lön från centerpartiet på 37.500 kr i månaden för att hon är partiordförande. Maud Olofsson hade under 2007 till och med mer lön än statsminister Reinfeldt. Enlig Maud Olofsson själv så är hon värd alla dessa pengar då hon vid intervjutillfället hade 3 jobb. Vice statsminister, näringsminister och partiledare. Dessutom säger Maud Olofsson i artikeln i Aftonbladet att hennes topplacering i regeringens löneliga är bra ur ett könsperspektiv.

Jag skulle då föreslå att centerpartiet som tjänade 1,8 miljarder på försäljningen av sin mediekoncern centerpress betalar samtliga sina kvinnliga förtroendevalda extrapengar för att för att jämna ut könsskillnaderna, men de andra kanske inte är värda de pengarna.

En fråga som dyker upp är om centerpartiets ordförande inte har så mycket att göra eller om det är jobben som vice statsminister och näringsminister som bara är deltidsjobb? Jag kan inte svara på den frågan, men inte ens Maud Olofsson har mer än 24 timmar på dygnet och kan knappast göra ett fullgott jobb på bägge uppdragen samtidigt.

Dock skulle Maud Olofsson och centerns förslag om att sänka ungdomslönerna bli en katastrof för de ungdomar som idag på grund av den försämrade arbetsrätten centern varit med och tagit beslut om bara har tillfälliga jobb och fullt upp med att få sin ekonomi att gå ihop.

I Maud Olofsson och centerpartiets värld är ungdomarna inte ens värda de låga ingångslönerna som finns i kollektivavtalen, medan Maud Olofsson är värd 37.500 kr i månaden för ett jobb hon knappast hinner med.

Vilket är nästan 4 gånger mer än vad hon anser att en ungdom som gör att fullgott jobb är värd. Det är skillnad på skit och pannkaka.

Av Anders Åkesson (c) Riksdagsledamot Kalmar
 & Annie Johansson (c) Riksdagsledamot Jönköping och ungdomspolitisk talesperson för Centerpartiet.

Många är de unga som nyligen tagit studenten eller avslutat sin utbildning vid någon av landets högskolor och universitet. Nästa naturliga steg är att ha ett jobb att gå till. Men i Sverige är arbetslösheten tre gånger så hög för ungdomar som för övriga befolkningen. Det är inte rimligt.

Det finns en enorm potential bland dagens unga, men den svenska arbetsmarknaden är inte tillräckligt flexibel för att ta tillvara på dessa resurser. Vi centerpartister har därför lagt fram flera tydliga förslag på hur ungdomsarbetslösheten ska bekämpas.

Vi måste också bygga en naturlig brygga mellan skolbänken och arbetsmarknad med lärlingsutbildning och lärlingsjobb, mer praktik och mer ung företagsmhet i skolan är helt nödvändigt. Centerpartiet vill även införa en ny anställningsform i studentmedarbetare. Där för högskole- och universitetsstudenter, parallellt med studierna arbeta på arbetsplatser hos potentiella framtida arbetsgivare och möjlighet att bygga karriären under högskoletiden.

Många unga vill också bli företagare. Hela 40% anger att de hellre vill vara företagare än anställda. Trots det är det bara 4% som faktiskt är företagare. För att den siffran skall stiga har vi tagit fram ett entreprenörskapspaket med förslag för att stimulera ungdomar att bli företagare. Det handlar om rådgivning, coaching och kapital. Kapital är ofta något som unga saknar.

Centerpartiet vill därför införa mer generösa lån på Almi, ett riskkapitalavdrag och ett CFN-lån för företagare, en motsvarighet till CSN-lån, så att företagare under den kritiska uppstartsfasen kan låna till sina levnadsomkostnader. Då tror vi fler vågar ta steget.

Arbetsrätten måste förändras så att unga får chansen. Dagens hårt reglerade arbetsrätt missgynnar unga. Centerpartiet vill i ett första steg omarbeta LAS så att företag med en till nio anställda helt undantas från reglerna om turordning. Vi måste ha en solidarisk och god arbetsrätt som även låter unga och invandrare få jobb.

Vi vill även införa ett avdrag för IT-tjänster i hemmet, där många unga har möjlighet att driva företag och jobba. Och halvera tjänstemomsen inom exempelvis restaurangbranschen, där säger branschen själva att det skulle skapa 15 000 nya jobb. Vi har inte råd att säga nej till nya jobb och nya branscher måste tillåtas blomstra och växa.

Medan Centerpartiet vill fortsätta att underlätta för unga att få jobb är vänsteroppositionens svar att införa en straffskatt för unga om de vinner valet i höst. Det innebär att det kommer att bli dubbelt så dyrt att anställa unga. Enbart i de tre smålandslänen innebär vänsterpartiernas dubblerade arbetsgivaravgift för unga att kostraden för att anställa unga skulle öka med ca 1700 miljoner kronor! Det är ohyggligt mycket pengar vi pratar om. Vem mer än de tre vänsterpartierna tror att detta kommer att leda till att fler unga får jobb?

Vi tror det kommer att få motsatt effekt.
Alla har lika rätt till arbete, även unga.

Intervju med Peter Streijffert, Lindbytvätten Borgholm
Text: Irene Forsmark

- Vad vi får för regering i höst är väldigt avgörande för vår framtid och kostnadsbild. Om de rödgröna vinner och inför kilometerskatt med 12 kr milen på godstransporter påverkar det oss väldigt negativt eftersom vi kör mycket. Att de vill ta bort den nedsatta arbetsgivaravgiften för ungdomar drabbar oss också. Vi har tio anställda som är under 25 år. Den lägre arbetsgivaravgiften har skapat fler arbetstillfällen, så är det tveklöst, säger Peter Streijffert.

Lindbytvätten på norra Öland är ett industritvätteri som har hotell, restauranger, industrier, vårdsektorn m.fl. som kunder. Företaget har 30 anställda och omsätter 32 miljoner kronor. Det drivs av Peter Streijffert och hans fru Helen som startade företaget för 19 år sedan.

- Allt kan alltid bli bättre. På Öland skulle mycket vinna på att alla drog åt samma håll. Det har varit mycket splittring. Vårt företag har väldigt lite att göra med kommunen överhuvudtaget. Vi sköter oss själva. Det är sällan jag har kontakt med kommunens politiker eller tjänstemän. Men att de tar tag i och skapar aktiviteter för barn och unga, så de stannar kvar på ön, är en viktig fråga, säger Peter Streijffert.

För att minska ungdomsarbetslösheten är den lägre arbetsgivareavgiften för dem som är under 25 år en angelägen åtgärd:

- Vi har många unga anställda under 25 år. Det är tio personer. Vi skulle ha anställt dem i alla fall men den lägre arbetsgivareavgiften underlättar. Nedsättningen av den har skapat fler arbetstillfällen, så är det tveklöst, säger Peter Streijffert.

För att stimulera fler att starta eget tycker han att det behövs bättre utbildning och att det skulle behöva bli enklare att hitta i floran av instanser och myndigheter. Om det fanns ett telefonnummer att ringa till. Och att det där fanns personer som kan svara på alla olika typer av frågor som är viktiga för företagare; skatter, energi med flera områden, skulle mycket förenklas.

Inför nästa mandatperiod hoppas Peter Streijffert att kommunen tar tag i ungdomsfrågorna. Det är viktigt få dem att stanna kvar på ön. Infrastruktur är också angeläget. Vägstandarden är katastrofalt dålig plus att det numera är så många olika hastighetsskyltar att ingen vet vad som gäller eller kan hålla reda på det.

Vi är ett svanenmärkt företag. Nu byter vi ut alla lastbilar till miljömärkta. Då känns det väldigt fel att drabbas av en skattehöjning med 12 kr per mil, säger Peter Streijffert.

Av Bertil Wahlström, VD J.A Lindblads Bokförlags AB

Småföretagare seglar upp som politikens nya kelgrisar. Det intrycket kan man i alla fall få, om man lyssnar på retoriken och inte ser närmre på de förslagen

Oppositionen utger sig för att vara småföretagarvänlig, samtidigt som det ena kontraproduktiva och företagarfientliga förslaget efter det andra presenteras. Det regeringsbärande partiet, Moderaterna, förnekar konsekvent de negativa effekterna av LAS, trots att både akademisk forskning och det samlade näringslivet intygar motsatsen.  Egentligen är det bara den borgerliga småpartitrojkan, med Centerpartiet i spetsen, som tar företagarnas egna vittnesmål på allvar och vill se över en arbetsrättslig lagstiftning som sedan länge passerat sitt bäst-före-datum.

Låt mig för säkerhets skull klargöra några viktiga saker. För det första, väldigt få företagare vill ha en arbetsmarkand som präglas av osakliga uppsägningar och godtycke. För det andra handlar inte aarbetsgivarnas synpunkter om okunskap om regelverket utan om regelverket i sig. För det tredje måste förespråkarna av LAS nuvarande utformning sluta sprida osanningar kring lagen om det uppenbara problemet ska kunna lösas.

Faktum är att uppsägningsrätten inte var fri före LAS. Det finns inga rapporter om systematiska missbruk före 1970-talet. Arbetsgivarna var genom avtal skyldiga att motivera uppsägningar, helt i enlighet med den svenska modellen. När förespråkarna ger sken av att arbetstagarna utan LAS skulle sakna anställningsskydd och att alternativet till dagens turordningsregel, som baseras på anställningstid på nuvarande arbetsplats, skulle leda till godtyckliga uppsägningar, är det trångs mellan osanningarna. Forskningen bekräftar min erfarenhet som företagare och arbetsgivare.

Turordningsreglerna i LAS är hämmande för dem, ofta ungdomar och utlandsfödda, som står längst bort från arbetsmarkanden. De är hämmande för dem som tar sig in på en arbetsplats men som på grund av arbetsbrist tvingas sluta först. Reglerna är också hämmande för dem som fastnat eller som vantrivs på sin arbetsplats och som av rädsla för att hamna sis in på nästa turordningslista stannar kvar i sin anställning.

Mot denna bakgrund är det ett hån mot ett stort antal människor att inte se över lagstiftningen. Det behöver förändras, anpassas och utveclias till att stimulera enskilda och företag. Vi kan inte ha ett samhälle av människor som av rädsla inte vågar byta arbete och uveckla sin kompetens. En sådan situation resulterar otvivelaktigt i högre sjukskrivningstal och lägre produktivitet.

Det bästa anställningsskyddet måste ändå vara kompetens och anställningsbarhet snarare än dagens godtyckliga system som blundar för människors olika förutsättningar och önskemål. När ska debatten föras på den sakliga nivå som behövs? När ska de ideologiska skygglapparna läggas undan till förmån för de pragmatiska lösningarna? Som företagare och arbetsgivare ser jag med oro på hur nonchalant frågorna hanteras av våra makthavare idag.

Av Nima Sanandaji vd tankesmedjan Captus

Under Almedalsveckan fanns hundratals politiker, samhällsdebattörer och journalister på plats i Visby. Mer än tusen olika seminarier anordnades, där olika frågor diskuterades. Inte sällan handlade det om att enskilda intresseorganisationer eller myndigheter ville attrahera mera skattefinansiering till sig själva. Det fanns även tid för analys och övergripande samhällsdiskussion. Men en fråga diskuterades knappt – nämligen ägandet.

Diskussionen om ägarpolitiken har i Sverige begränsats till huruvida fler bestraffande skatter ska införas på dem som äger hem, aktier eller har en samlad förmögenhet. Nästan ingen lyfter fram åtgärder för att förbättra snarare än försämra förutsättningarna för att äga.

Det är mycket synd.

För, som den nobelprisvinnande ekonomen Douglas North förklarat, så är institutioner avgörande för att ekonomin ska fungera väl. Och äganderätten är den kanske allra viktigaste byggstenen i en välfungerande ekonomi.

Äganderätten har också spelat en central roll i Sveriges ekonomiska historia. Under 1800-talet genomfördes en rad liberaliseringar inom Sverige som bäddade för välståndsutveckling och teknologiska framsteg.

Bland annat införandet av en stark äganderätt samt näringsfrihet möjliggjorde utvecklingen mot en välmående marknadsekonomi.

Mellan 1870 och 1970 fördes en relativt gynnsam ekonomisk politik i Sverige, som uppmuntrade till entreprenörskap. Under denna period upplevde Sverige den näst högsta tillväxten i världen.

Men under senare delen av 1900-talet förändrades den ekonomiska politiken. En viktig förändring var att de nya skattesystemen kom att missgynna privat ägande. Skatterna har kommit att utformas så att enskilda individers egendom beskattas mindre förmånligt än institutioners ägande. Det är exempelvis mera gynnsamt att äga aktier anonymt i ett stort företag än att investera pengarna i egen verksamhet. Resultatet har blivit en förstelnad näringslivsstruktur, där vi kommit att bli alltmer beroende av företag som grundades för flera generationer sedan.

Nya entreprenörsdrivna företag brukar växa fram med starka ägare i ryggen. Fram till 1970 var Sverige i toppklass i entreprenörskap. Sedan dess har bara enstaka entreprenörer lyckats skapa nya succéföretag. Det är allvarligt, eftersom ägarledda företag är en oerhört viktig drivmotor i utvecklingen. Entreprenörsföretag, ägda av en eller några enskilda individer, brukar exempelvis ta fram mycket av de nya teknologiska innovationerna, som sedan köps upp av större företag.

Svenska företagare var under första halvan av 1900-talet mycket framgångsrika i att utnyttja ny forskning ekonomiskt. Än i dag har vi starka vetenskapliga institutioner, men eftersom entreprenörskapet lyser med sin frånvaro tar vi idag inte tillvara på den kompetens som finns. För att främja den långsiktiga utvecklingen och skapa nya arbetstillfällen gäller det att ge ägandet rimligare förutsättningar för ägandet. Att genom bestraffande skatteregler hämma privat välståndsskapande missgynnar hela samhällsekonomin.

 Av Anna-Stina Stenbäck, Riksdags, kommun -och landstingskandidat från Kalmar (Kd)

Nu har valrörelsen verkligen dragit igång på allvar. Argument efter argument rapas upp från alla håll och kanter. Budskapet från vänstern denna gång står tydligt klar. Det är fult att tjäna pengar och alla privatiseringar är av ondo.

De menar att det är hemskt med privata aktörer på de marknader som tidigare styrdes av monopol. Att det är fel med konkurrens. Att man i och med borttagandet av apoteksmonopolet nu riskerar att bli överdoserad som patient trots att kontrollerna är hårda. Att privata arbetsgivare inom vården är onda. Varför? Jo för att de kan tjäna pengar. Usch och fy. Inte ska man kunna tjäna pengar i Sverige inte?

Det kanske helt enkelt är dags att vakna upp ur dvalan, kasta Jante åt sidan och se lite längre bort än er egen politiska övertygelse? Jag har nämligen lite fakta åt er. Vanligt folk bryr sig inte om vem som äger byggnaden eller om ägarna för den delen tjänar pengar på sin verksamhet. Vanligt folk tycker det är bra att man nu kan köpa värktabletter på Ica. Vanligt folk vill bara ha den bästa vården, den bästa skolan och den bästa servicen. Och som politiker är det vår uppgift att erbjuda alla detta. Så enkelt är det.

En röst på något av de rödgröna partierna innebär inte bara höjda skatter. Det innebär fler monopol, sämre tillgänglighet och i slutändan mindre frihet åt verklighetens folk. Jag vill inte tillbaka till ett land där staten bestämmer vad som är rätt och fel, där staten tror sig veta bättre än jag själv. Därför lägger jag min röst på Kristdemokraterna den 19:e september.

Av Ann-Marie Fagerström kommunalråd Emmaboda

I tidningen www.näringslivsdebatt.se gav sex företagsledare från Kalmar län sin syn på näringslivsklimatet och politikens betydelse. Jag gillade att det var två kvinnor som fanns med utöver Christina Fosnes. Christinas inledning ställer jag upp på, där hon säger att utan företag och människor som tjänar pengar och betalar skatt finns inga pengar till välfärden. Det kommer att vara färre som försörjer allt fler. Företagarnas syn delar jag i stort. Det finns egentligen bara en skiljelinje, det är utförsäljning av kommunal verksamhet.

Min teori är att vi politiker ska jobba för att bevara det vi har i egen regi men samtidigt stödja och stötta företagen. Att skapa goda förutsättningar och ge stöd vid lågkonjunktur , att göra allt vi kan för att nya företag vill etablerar sig och redan befintliga skall växa är en uppgift som vi kommuner har ansvar för. Jag vågar påstå att Emmaboda kommun är duktiga på detta. Jag vet i min roll som kommunalråd och ordförande i bolag att vi verka för företagens bästa. Även om det kan upplevas negativt då och då. Jag vet också att vi kan bli ännu bättre. Jag vill gärna att du som ska starta eget eller du som har företag och har frågor och önskemål som jag kan påverka tar kontakt med mig och ge er syn på vad kommunen kan vara mera behjälpliga med. Jag har strax innan sommaren gett kommunchefen och näringslivsutvecklaren till uppdrag att inventera kommunens näringslivsklimat. Gärna i samråd med andra nämnder, CSO och företagarna för att ta fram en bild av kommunens möjligheter till de företag som finns och till de företag vi kan få till oss. Bett dem göra en inventering av lokaler, arbetskraft, utbildning, kommunikationer och så vidare. En swotanalys för fortsatt utveckling. För mig och oss Socialdemokrater är det A och O att företagsklimatet fungerar på ett tillfredställande sätt. Likafullt som vi vet om företagens betydelse för samhället vill vi tro att företagen ska känna sig trygga med kommunen.

För egen del känns det häftigt att efter första mandatperioden har fått en starkare tilltro för företagande. Jag fick kritik för att vara för fackföreningsvänlig innan jag tillträdde men min känsla och önskan i dag är att de som tvekade då har upplevt att jag som företrädare för Emmaboda kommun tar mitt ansvar och verkar för en harmoni mellan företag och övrig verksamhet. Min bestämda uppfattning är att ska välfärden bestå och gärna förbättras spelar företagen en jätteroll lika fullt som de tillsammans med övrig verksamhet inbringa grunden för ett samhälles utveckling.

Lars Persson,vd Pentronic AB i Västervik

Text: Irene Forsmar

- Det viktigaste för oss är att hitta nya och behålla våra nuvarande kunder. I det avseendet har politiken liten betydelse för hur det går. Kommunikationer är viktigt och andra grundläggande samhällsfunktioner, som t.ex. skola, barnomsorg och boendemiljö. Det påverkar våra möjligheter till bra rekrytering av bra medarbetare säger Lars Persson.

 Pentronic AB tillverkar industriella temperaturgivare till bl.a. fartyg och gasturbiner Företaget grundades 1977, har ca 85 anställda och omsatte 2009 105 MSEK. Pentronic ägs av Indutrade som är noterat på stockholmsbörsen.

- Våra produkter monteras ofta i maskiner som säljs över hela världen. Just nu är Fjärran Östern den aktivaste marknaden. Det svenska kostnadsläget påverkar oss. Ett villkor för att kunna sälja är att ha konkurrenskraftiga priser. Vi har hittills kunnat klara detta med ett kraftigt fokus på effektivisering.

Västervik ligger på plats 92 i den kommunala rankingen. Vad betyder det?

- Svenskt näringslivs rankinglista håller politikerna alerta och medvetna om företagens betydelse. Välmående företag är väldigt viktigt för kommunen.

Hittar ni den arbetskraft ni behöver?

- Vi finns i ett samhälle dit människor vill flytta, så vi får många spontanansökningar. Till försäljning och utveckling behöver vi välutbildade högskoleingenjörer. Till produktionen rekryterar vi oftast ungdomar från natur- eller teknikprogrammet som vi sedan utbildar. Västervik har också ett bra traineesystem, en EU-finansierad lärlingsutbildning för dessa ungdomar.

- Bästa sättet att minska ungdomsarbetslösheten är att se till är att det blir fler företag som växer. Man måste ha regler så att företagen törs växa. Tillväxt är det väsentliga. Många ungdomar hamnar utanför för att de har fel utbildning för de jobb som finns. Ungdomar med rätt utbildning och ett samhälle i tillväxt är lösningen, menar Lars Persson.

Hur får man fler att starta företag?

- Det måste bli fint att starta företag och göra bra affärer. Skyddsnätet för den lilla företagaren är mycket sämre än för den anställde. För att få många att starta måste man tillåta misslyckanden.

Vad förväntar du dig av politikerna nästa mandatperiod?

- Att det byggs en bra väg till Linköping, att politikerna koncentrerar sig på att sköta det de är tillsatta för; skapa ett bra samhälle samt att kommunen växer och är attraktiv, säger Lars Persson.