NÄRINGSLIVS

Jag har läst materialet ett par gånger under semestern och funderat på vad företagsledare och andra skriver.

Det skulle bli väldigt långt och omfattande om jag skulle försöka skapa en heltäckande bakgrundsbeskrivning och det är nog ingen som orkar läsa en sådan textmassa. Jag tar därför klivet rakt in i dagsläget. 

Symptomatiskt för många företagarreflektioner och kommentarer i tidningen är att allt blandas i en enda klump eller ”röra” för att använda politikens ord..

Det är fullt förståeligt sett ur ett företagsperspektiv d.v.s. allt som är på utsidan om företaget och som har störande påverkan på verksamheten kan betraktas som politiska defekter eller t.o.m. företagsfientligt. Som företagsledare däremot så borde man nog sortera upp begreppen en aning.  Men jag vet sedan länge att det är lite bekvämt att generalisera och kanske också addera sådant som man kanske tror sig veta genom andrahandsuppgifter och lite fria tolkningar. Det är mänskligt, det är vanligt förekommande och företagsledare är inga undantag i det fallet. Kanske snarare så att ledarbegreppet kräver vissa ”statements” oavsett om djupa och korrekta kunskaper finns i ämnet.

Jag känner inte att det är meningsfullt att gå in och diskutera enskildheter med en företagsledare i tillverkningsindustrin som handlar om exempelvis turismens utveckling eller kommunens sätt att förhålla sig till ett visst kompetensområde. Självklart kan jag göra det, och gör det, som lokalpolitiker vs medborgare i allmänhet. Men det känns inte som om det är något som Svensk Näringsliv har som topic för dagen.

Min poäng här är att näringslivsfrågor som berör den kommunala politiken ska vi hantera i kommunen och göra det med stor energi och kreativitet. Frågor som berör skatter och avgifter som styrs av riksdag och parlament ska väckas där och hanteras där och besvaras där. Frågor som berör landstinget som vård och regional trafik ska tas om hand av landstingspolitikerna i relationen företag.

Struktur är, som jag uppfattar det, viktigt för att det inte ska bli generella och otydliga svar på lika generella och otydliga problemformuleringar.

Det här känns som pekpinnar men jag kan försäkra att det inte alls är fallet. Bra kommunikation och dialog kräver tydlighet, kunskaper, förförståelse för att det ska bli en fruktbar diskussion som är framåtsyftande och konstruktiv.

Slutklämmen från min sida får därför bli att jag gärna svarar på frågor inom mitt/mina kompetensoråden, om det finns några svar. I annat fall kan det kanske vara så att frågorna väcker tankar och idéer som i sin tur kan ge resultat  inom de områden som jag som enskild politiker kan verka inom eller kanske t.o.m. ansvarar för.

Jag tycker att företagare och Svensk Näringsliv ska ”tänka lite längre än näsan räcker” om man vill ha en kompetent arbetstagarkår att väja i. Med det menar jag att dialogen med stat och kommun måste vara långsiktigt hållbar. Vi vet att utbildningsprocesserna är långa och omställningar tar tid. Ena dagen efterfrågas verktygsmakare andra dagen har man beslutat köpa sina verktyg från Kina. Poptrender som att många ungdomar drömmer om att bli programledare ska hanteras med omsorg men också styras så att verklighetens arbetsutbud blir synliggjort. Vet dagens industrimän- och kvinnor vad som väntar runt hörnet, och inte bara där utan kanske tio år framåt, för deras verksamhet? Om så är fallet så kan ju en konstruktiv dialog komma igång.  – Om vi tar exempel från skolans värld så var det för ett antal år sedan höga rop på lärare för att sedan, då de nykläckta lärarna kom ut på marknaden, kunna konstatera att det nu finns ett besvärande överskott. Det är alltså inte ett isolerat problem som rör det privata näringslivet.

Om man som företagsledning/organisationsledning inte kan göra prognoser för sitt arbetskraftsbehov/kompetensbehov vem kan och ska göra det då?

Jag tycker att man som företagare och allmänhet (men nu är det ju näringslivsrepresentanter som är ämnet) ska skaffa sig objektiva bilder av verkligheten. Hur många gånger jag har hört: ”Det finns ju inga industritomter..”, ”Det går inte att resa kollektivt till eller från..”, ”Det finns ju inga bostäder..” etc.?  Svar: Många gånger och lika felaktiga har påståendena varit varje gång. Brist på kunskap, projicering eller bara samtalsämne? Svårt att veta, men nog skulle ett annat ingångsvärde ha sina fördelar.

Låt mailbomberna falla!

 Bästa hälsningar
Gary S

One Response to “Företagsreflektion”